tankar.

Varför tänker jag alltid dom tankarna så fort det är något?
Varför kan jag inte bara tro på mejsjälv och lita på min omgivning?
När jag tänker sjunker jag ihop med hela kroppen,blir osocial och väldigt blyg.
Det ÄR så jävla löjligt,och ja,jag är löjlig men har det hänt tidigare kan man nog aldrig slappna av någonsin i livet.
Jag vill kunna slappna av och bara njuta av stunderna.

Tänk att få vara en av alla andra.