Godmorgon.

Nu är klockan 08.46 och nu är det vintertid. Vintertid är ju sådär. Gillar liksom inte att det ska vara så mörkt så tidigt på kvällarna , men vad är det att klaga på? Är ju bara ett halvår kvar tills det blir lite ljust ute igen.

Söndag idag och jag är ledig i helgen. Har inte direkt gjort så mycket , Var på oktobermarkanden igår och trängdes med barnvagnar och gamlingar. Köpte iallafall en pedistal som jag har en blomma på , det blev kanonbra! Sen var det ju dom vanliga coscosbollarna. Efter marknaden åkte vi och hälsade på i frändefors och Bröl.

När vi kom fram till Bön bjöds det på jättegod mat , vilket var väldigt uppskattat från mig och Krille. TACK!

Senare på kvällen var det meningen att jag skulle åka till Johanna på fest. Men jag orkade helt enkelt inte.

Det känns att det är verkligen mycket nu med tanke på Krille´s knä och allt. Jag försöker att orka så mycket jag kan , men ibland tar det bara stopp.

Jag försöker att se allt positivt , men ibland tar det bara stopp.

Om jag tycker det känns ibland helt hopplöst , så kan jag nog inte förstå hur det känns för Krille.

Jag försöker att vara så bra jag kan. Jag försöker se allt från den ljusa sidan. Jag försöker finnas där och vara som en stöttning.

Men ibland faller det helt. Ibland blir jag så ledsen för att det är som det är. Ibland blir jag ledsen för jag känner mig så otillräcklig. Och ibland blir jag så ledsen för jag inte vet vad jag ska göra.

Det som känns tråkigast är väll att jag känner att det finns ingen som jag igentligen kan prata med när jag faller. Det är ingen som kommer förstå. Om knappt jag förstår hur ska då någon annan förstå då heller?

Jag har så mycket frågor och jag tänker så mycket.

Ibland vore det skönt om man kunde ha en gubbe på axeln som sa åt mig att se det från den ljusa sidan. Någon som ger mig en spark i arslet och peppade mig.