Har precis ätit lite kvällsmat här bestående av en smörgås med pastrami och saft.
Dagen började knepigt här. Vaknade när klockan ringde och kände mig hur ledsen som helst.
Tänkt på en sak länge som gjort mig så otroligt ledsen.
Allt handlar om min födelsedag som var den 21 Mars.
21á mars fyllde jag 25 år. 25. Alla säger att det är speciellt att fylla 25.
Det är liksom halvvägs till 50.
Alla mina vänner har haft supermegapartyn då dom fyllt 25.
Dock inte jag.
Visst jag kunde ha en vrålparty men jag valde av fri vilja att inte ha något.
Jag hade gärna haft någon form av kalas för min familj.
För mamma och pappa var det en självklarhet att komma. Och av dom fick jag en jättefin klocka och den är jag väldigt tacksam över.
Dock har jag två familjemedlemmar till som inte kom.
Jag förstår naturligtvis att min bror inte kunde komma eftersom har bor i Huvudstaden. Jag uppskattar att han tog sig an att skicka ett sms till mig.
Jag uppskattar att jag fick en hälsning av min syster genom min systerson.
Själv är jag inte så noga med presenter och jag behöver absolut inga.
Men hur svårt hade det varit att bara lyfta luren och få prata med er den dagen jag fyllde år?
Att få hört eran röst och kanske ett grattis hade faktiskt gjort mig dag.
Istället gjorde ni på ett annat vis och detta har gjort mig så ledsen och jag har verkligen försökt att tänka att ni har annat att pyssla med. Men hur mycket jag än tänker så blir jag inte klockare.
Ni behöver inte fixa med fanfarer och guldregn. Men ett grattis personligen hade värmt så mycket mer.
Detta har gett mig så mycket tankar.
Tycker ni inte om mig?
Har jag gjort er något?
Är det något fel på mig som gör att ni tog avstånd från mig den dagen?