Vardagen får mig inte att räcka till.

Dagarna rullar på ganska vanligt här hemma. Vi kämpar så gott det går. Det hela blir en ganska jobbig situation för jag tror vi tänker samma sak jag och Krille
-Vi räcker inte till.
Krille´s situation är ju redan tuff som den är. Jag vill inte att han ska fixa och dona utan det enda jag vill är att han blir bra. Bra blir man inte om man ska hålla på och anstränga sig.
Jag gör så gott jag kan med det jag hinner. Jobb,matlagning,rasta hunden m.m.
Det är tufft för oss båda. Och ibland är inte humöret på topp på någon av oss.
"Jessica har du inte gjort det?" "Kristofer kunde du inte bara plockat upp det"
Ja så kan det låta just nu och det vi har kommit fram till är nog att vi båda känner att vi inte räcker till just i denna situationen vi är i nu.
Jag vill bara att det ska vara bra , att du blir bra för nu är jag trött på att hitta på saker ensam när du är hemma. Jag vill gå på bio med dej,gå härliga höstpromenader,kasta löv på dig,åka på spontana roadtrips med dej. Jag saknar tillochmed att åka till Mcdonalds med dig.

Så snälla ben kan du inte bara bli bra?