Jag hade en gång två vänner.
Kim och Sandra.
Två vänner som betydde allt för mig. Jag försökte göra allt för er. Jag lyssnade när ni hade jobbigt.Jag försökte finnas där och vara en bra kompis till er. Vi höll ihop i vårt och torrt. under en tid ändrades allt. Jag förstår varför.Jag vill verkligen att ni ska veta att jag hade väldigt roligt under våran tid tillsammans och jag ångrar inte att jag varit polare med er. Men jag kan verkligen inte förstå att ni bara spolade ner mig så fort ni fått varandra.Var ni bara vänner med mig för att komma varandra närmare? Jag känner mig så dum att jag inte fattade att det skulle bli så.På något vänster trodde jag att ni kanske tyckte om mig? Att ni kanske tyckte jag var en bra vän? Jag vet att det inte är så, jag vet att ni vill vara mina vänner och jag vet att ni tycker om mig.Men min situation och tankar kan ni inte ändra på.
Jag är rädd att jag blivit för bitter för att någonsin kunna få tillbacka just den "där" vänskapen vi hade.Jag kan skratta och umgås med er och jag kommer alltid tycka om er.
Men jag kommer aldrig få respekt för er igen.
Jag hade uppskattat så om ni hade sagt som det var.Då hade ni haft min respekt och kärlek. Men vad spelar det för roll om ni ändå bara vill umgås med varandra?